En facklig – politisk fritidspolitiker
Varför jag blev politisk aktiv
Redan när jag fick mitt första riktiga arbete på ett charkuterilager fick jag höra från min mamma att man måste gå med i facket. Sagt och gjort så var jag medlem i Livs utan att egentligen reflektera över varför. Åren flöt på och jag bytte arbete några gånger, så även fackförbund från livs till Handels och till Transport men fortfarande helt utan tanke på varför man borde vara medlem i facket. Mamma hade ju sagt att det var bra att vara medlem i facket.
Jag började jobba på mitt nuvarande arbete som är ett ledande företag inom tvätt industrin för cirka nio år sedan och som vanligt så bytte jag fackförbund men denna gången till IF Metall. Efter ett tag så var vi några stycken som hade en hel del synpunkter både på arbetsbördan som på arbetsmiljön. Vi var två stycken som fick idén att vi borde ha ett fackligt ombud på arbetsplatsen då det inte funnits någon nämnvärd facklig närvaro överhuvudtaget. Vi kontaktade avdelningen för att få reda på hur vi skulle gå till väga och fick till svar att vi borde även ha ett skyddsombud. Det kom ut en ombudsman och vi kallade till ett medlemsmöte som beslutade att jag skulle bli skyddsombud och min arbetskamrat blev arbetsplatsombud. Vi hade som mål att starta en fackklubb men vi behövde fler medlemmar och fler aktiva innan. Det gick över förväntan och vi fick en organisationsgrad på hundra procent och startat en klubb trots motstånd från arbetsgivaren.
Åren har gått och det har varit en och annan strid men med tiden så har det blivit en väldigt bra samverkan mellan klubb och arbetsgivare. Nu är jag både klubbordförande och huvudskyddsombud på arbetsplatsen och sitter i företagets bolagsstyrelse men har även fått en del uppdrag på avdelningsnivå så som regionalt skyddsombud och gör reportage för IF Metalls medlemsmagasin.
Jag har röstat på Socialdemokraterna sedan jag fick rösta för första gången men inte varit aktiv medlem förens jag blev inröstad i styrelsen i IF Metalls socialdemokratiska förening. Jag har med åren förstått vikten av facklig – politisk samverkan, arbetslivet och det politiken hör i högsta grad ihop fortfarande. Det var ju faktiskt facken som startade partiet i slutet av 1800 talet med tanken att några skulle ta den politiska kampen och dom andra skulle ta kampen på arbetsplatserna och så måste det förbli.
Idag sitter jag i styrelsen för LO i Mölndal men också som ersättare i skolnämnden i Mölndal, ett väldigt fint uppdrag som representant och beslutsfattare för alla våras framtid, våra barn och ungdomar. Extra viktigt känns det ju då jag har två egna barn. Tyvärr så är det ju en minst sagt turbulent tid i nämnden och Socialdemokraterna är i opposition denna mandatperioden men jag och mina kamrater gör allt i vår makt för att vara ett starkt oppositionsparti att räkna med och som kan ta ansvar för vår politik. Tillsammans kan vi härda ut dessa fyra åren och göra vårt bästa för medborgarna för att ta nya tag till nästa val! Men vi har ett oerhört viktigt val framför oss, kanske det viktigaste valet. Nämligen valet av representanter till EU- Parlamentet som påverkar oss alla. Med skrämmande högerkrafter som vinner mark ute i Europa men även hemma i Sverige så måste vi samla oss och ta fighten mot högerextremismen och rasismen, det är viktigare än någonsin. Någonting måste vi väl ändå ha lärt oss av historien. Vi skall inte dit igen!
Som Olof Palme sa ” Vi ses igen, kamrater! Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen kamrater.”
Henrik Sörensson
Senast uppdaterad: måndag 13 maj 2019
