Kommunalråd i Mölndal
Jag vill att alla ska veta…
Vi politiker får ofta höra att vi inte är förankrade i verkligheten. Och att vi inte vet hur det är och hur andra har det. Vi skor oss på andras bekostnad och politikerföraktet sprider sig. Jag måste nu få berätta att de flesta politiker är fritidspolitiker. En fritidspolitiker arbetar med ”riktiga” jobb. Och de är så många som 95 procent av alla politiker i landet. Endast 5 procent är heltidspolitiker. Det gör att vi som jobbar i politiken är ett genomsnitt av Sveriges alla medborgare. Från landets alla hörn.
Var tionde förtroendevald är småbarnsförälder. Vi har tonåringar, föräldrar, partners och andra som vi månar om och vill väl. Det är ett tufft livspussel att få ihop.
Det som driver oss är viljan att förändra. Men ibland också att bevara det som redan är bra. Vi vill att alla ska ha bra liv, god utbildning, bostäder och trygga jobb. Ja, det är detta som driver oss att flera dagar i veckan ha arbetsdagar längre än normalt. Jobb på dagen och möten på kvällen, eller tvärtom. Men vi gör det. Vi gör det för våra barn, syskon, föräldrar, vänner, grannar…
Jag är i grunden järnhandlare och undersköterka. Det är en underlig kombination kan man tycka. Men är man som jag nyfiken och intresserad av det mesta så ger det ena näring åt det andra. I båda fallen möter jag människor som på ett eller annat sätt behöver min hjälp. Och jag har fått lära mig att ett bra möte handlar om respekt och lyhördhet. Och att bemöta andra så som de själva vill bli behandlade och inte som jag vill.
Att jobba med människor ser jag som en ynnest. Helt obetalbart! För varje möte jag gör fylls mitt livsinnehåll på undan för undan. De flesta berikar och andra utmanar. Men mitt liv blir en liten bit större för varje möte jag gör.
I dessa jobb där ingen dag liknar den andra finns erfarenheterna jag tar med mig in i politiken. Efter fyrtio år i arbetslivet är jag nu sk heltidspolitiker. Och jag ser att de flesta som är runt mig varje dag är politiker.
Och vad märker jag då? Jo, att det inte är så stor skillnad att vara här i stadshuset. Jag har fortfarande möte med människor varje dag. Samma drivkraft som jag haft i järnhandeln och i vård och omsorgsarbetet är det som driver mig även nu. Och jag ser många duktiga politiker med hjärtat på rätta stället. Mina erfarenheter har blivit bredare. Jag ser att en stad inte bara består av en verksamhet. Det finns så mycket fin verksamhet jag inte hade en aning om fanns. Lyhördheten kommer väl till pass. Och förmågan att se helheten börjar utvecklas.
Jag ser att de flesta andra politiker också har en liknande historia. Från andra verksamheter än den rent politiska. Med jobb, familj och pusslande för att få ihop vardagen.
Vi har alla erfarenheter av att vänta på bussen, köa till jobbet, vårdköer, för lite halltider till vår idrott och mat vi inte tycker om i skolan. Och vi vill ju på alla sätt göra saker till det bättre. Ibland lyckas det och ibland blir det lite mindre bra. Men vi gör så gott vi kan.
Det gör oss till människor och medborgare. Det gör mig till någon som andra gett ett förtroende. Ett förtroende att föra deras talan. En vanlig människa, en politiker och förtroendevald!
Hur kan du som en gång sagt ”du borde bli politiker” plötsligt vända sig emot en och tycka att jag inte är förankrad i verkligheten?
Men…jag kommer ju från samma gata, skola och verklighet som du!
Pernilla Övermark
Senast uppdaterad: lördag 25 maj 2019
