Mitt första maj: Jacob Wihlborg

Idag är det arbetarrörelsens stora dag. En av de frågor jag brinner mest för är klimatfrågan och i de flesta av mina första maj texter har detta varit mitt fokus. Men denna gången tänkte jag sätta fokuset på ett annat väldigt aktuellt och viktigt ämne, nämningen Sveriges sjukvård och dess anställda.

Under året som gått har vi sett hur vårdens personal har behövt slita för att hålla Sveriges befolkning levande under coronapandemin. I över 1 år har de fått offra tid från familj, ledigt och återhämtning, för att resten av Sverige ska kunna fungera. För detta behöver de uppskattas. Och då menar jag inte applåder och glädjerop utan på riktigt.

Personalen i vår sjukvård behöver bättre arbetsvillkor och bättre löner och detta får aldrig glömmas. Under året har vårdpersonalen fått ersättning för att flytta semester eller för att jobba extrapass på grund av personalbrist, men det tar slut. Det verkar nästan som att det var en fas i början för att visa sin uppskattning, men att det senare tid gått in i något sorts normaltillstånd där de inte längre är värda sin ersättning. Samma gäller för arbetsvillkoren. Just nu jobbar personal så mycket att de inte orkar mer. De har slitit och jobbat på högvarv i över ett år och de behöver vila. De måste få sin semester och sin ledighet, det är att visa uppskattning på riktigt.

Ett av mina favorit citat är: “save one life you´re a hero, save 100 lives, well, then you are a nurse”. Alltså rädda ett liv så ses man som hjälte, rädda 100 liv då är man per definition sjuksköterska. Detta får vi aldrig glömma de sätter sina egna liv på spel för att rädda andras, de förtjäner att ha de bästa arbetsvillkoren och en bra lön för sitt arbete. Det är på detta sätt Sverige blir bättre, vi måste sätta välfärden först!