Religiösa friskolor fördjupar segregationen!
Mitt namn är Shahla Alamshahi. Jag är en helt vanlig person som oftast är lite blyg, tillbakadragen. Men jag tänker mycket. Sedan januari i år är jag aktiv pensionär. Jag är född i Irans huvudstad Teheran med föräldrar från gamla Sovjetunionen, Azerbajdzjan, och Iran.
Från det att jag var ett litet barn har jag lärt mig att jag är en människa precis som alla andra. Jag skäms för det som händer i mitt hemland Iran, men jag är stolt över mina landsmän, speciellt de iranska kvinnorna som kämpar för demokratin och sina rättigheter.
Jag känner mig som en stolt svensk iranier med rötterna från Azerbajdzjan. Jag tycker att barn och kvinnor är de som drabbas mest av krig, våld och ekonomiska problem, både i Iran men också i hela värden.
Tyvärr finns problemet även här i Sverige med utsatta kvinnor och barn. Det är ett ständigt arbete där vi måste kämpa för att förbättra villkoren för barn och kvinnor.
Vi kämpar dagligen för jämställdhet och integration. För att i ett mångkulturell samhälle går dom hand i hand. För att öka integrationen i Sverige måste kämpa mot att separera människor. Vi måste motstå viljan att etablera religiösa friskolor. Vi måste slåss för att utveckla jämställdheten, inte bara behålla den.
Som barn fick jag lära mig att jag är för det första en iranier från Azerbaijan, men jag lärde mig också att jag är precis som alla andra människor med mina rättigheter och skyldigheter. Jag har alltid varit stolt över min bakgrund. Jag vill att mina barn och barnbarn också ska ha samma känsla och vara stolta att ha en bakgrund från ett annat land, Iran. Min mormor invandrade från Azerbajdzjan och fick lämna sina föräldrar och familj och flytta till Iran. Hon lärde mig att älska mina rötter och vara en stolt människa.
Min familj gjorde aldrig skillnad på mig eller någon annan på grund av deras bakgrund eller språk. Det har lärt mig att känna mig som en fullvärdig och stolt medborgare.
Att alla känner sig välkomna är nyckeln till ett jämlikt samhälle. Att göra skillnad på barn och låta dem uppfostras av personer med extrema idéer i religiösa friskolor motverkar den integration och den demokrati som vårt samhälle står för. Jag tror att om vi utsätter barn med extrem religösa tankar skapar vi också en fara för demokratin i framtiden.
Låt mig ta ett exempel. För några år sen jag deltog i ett möte om religösa friskolor. Det var många där som lyssnade, det fanns inga lediga stolar i lokalen. I över två timmar berättade föreläsarna om fördelen med religösa friskolor. I slutet blev dags för frågor. Jag satt där och lyssnade. Jag tänkte vara tyst och bara lära mig mer.
Men förgäves, jag kunde inte vara tyst. Till slut räckte jag upp handen och berättade att en gång i tiden när jag gick skolan, gymnasiet och universitet, och hade som alla andra ungdomar, bästisar. Vi var fem tjejer som var mycket nära vänner med varandra. Vi visste allt om varandra även om varandras familjer och bakgrund. Vi hade inga hemligheter för varandra.
Vi var lyckliga och fria ungdomar. Sen kom revolutionen i Iran. I början vi trodde att det ett politisk händelse och att det inte hade med oss och våra relationer att göra.
Det skulle visa sig att vi hade helt fel för att det var en religös revolution och vi som var bästa vänner hade olika religoner. För första gången i mitt liv fick jag tänka mig för och fundera på var mina bästisar hade för religiös bakgrund och för religion.
Katastrofen för oss var det att två av oss var judar. En av dem var så nära vän till mig att de andra kallade oss för en själ i två kroppar. Vi hade inga problem att umgås innan, inte ens våra familjer hade problem med våra olika religiösa bakgrunder.
Det första som hände de två vännerna som hade judisk bakgrund var det att de fick ta avstånd från oss andra och blev mycket reserverade. Med tiden blev reglerna i landet mer religösa och hårdare och till slut vågade inte träffas längre. Nu var vi inte längre bästa vänner, vänninor, medmänniskor! Vi var muslimer och judar. De mänskliga värderingar vi delade försvann och andra värderingar ställdes på sin spets.
Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag berättar och försöker skriva om den här tiden i mitt liv. Jag saknar mina bästa vänner så jag har ont i hjärtat.
När jag berättat det på föreläsningen jag var på så svarade föreläsaren att;
– Ja ni iranier är alltid mot oss!
Jag blev så ställd, så arg, att jag räckte upp handen och berättade för honom att jag har erfarenhet av hur ett samhälle som bygger på religiösa motsättningar ser ut. Det är inget jag vill utsätta mina barn, eller barnbarn, vänner och bekanta för. Under min uppväxt har jag sett vad religioner kan göra för att så splittring bland människor och jag avskyr det. Jag vill att vi bygger Sverige demokratiskt starkt. Vi ska ha ett samhälle som tar hand om varandra, oavsett kön, etnicitet eller religös åskådning. I mitt Sverige gör vi inte skillnad på varandra. Vi tar hand om varandra!
Jag lämnade föreläsningen, både ledsen och matt, men glad över att jag blev så upprörd att jag fick berätta om min åsikt och om mina erfarenheter.
Shahla Alamshahi
Socialdemokraterna Mölndal
Senast uppdaterad: måndag 11 juni 2018
