Stefan Gustafsson (S) blev kunglig i Zambia!
Det här var tredje resan till Chipata för staden och andra för mig. Den här gången var jag mer avslappnad och bekväm i min roll då jag varit där innan och lärt mig hur de och deras system funkar. Det gäng som åkte var vana sen innan men några var helt nya i projektet vilket gav en bra blandning. Personal från skolan, kultur o fritid, stadsledningsförvaltningen,en jobbskuggare och två politiker. totalt tretton personer.
Projektet har verkligen haft framgång nere i Chipata och de tar de beslut som fattas gemensamt på största allvar. På kulturcentret för ungdomar möttes vi av en sjö av nya intryck och fick uppfattningen att de är på en helt ny nivå i sitt arbete. De visade upp olika danser, sporter, konst, hantverk och argumentationsprestationer där de lär ungdomar att argumentera politiskt. Ett område där vi har mycket att lära av dem är just argumentationsteknik.
De två skolor vi samarbetar med är också mycket engagerade och arbetet fortskrider efter de planer vi satt. Den ena skolan ligger före och det beror på att vi bytt en av våra skolor och att rektorn på skolan i Chipata plötsligt och olyckligt gick bort tidigt i vår. Den skolan har Fässberg som vänskola nu och arbetet tog ny fart vid vårt besök.
Vi utmanade även Chipata i fotboll som blev en match med tre från Mölndal, resten tjänstemän o politiker från Chipata. Vi mötte ett ungdomslag från ungdomscentret som startats efter vårt förra besök. De fick tröjor som någon fixat från Balltorps ff. Nästan som ett derby. Matchen var väldigt lyckad förutom att jag tror min kropp fortfarande är tjugo och fick en muskelbristning i vaden som gjorde mig lite rörelsebegränsad några dagar. Det var värt det och alla vet hur sport enar.
Min egen insats i projektet var att som delegationsledare hålla i det formella som började med flaggceremoni som alltid när vi är där och även gjorde sist i Mölndal. Man hissar varandras nation och kommunflagga och sjunger respektive nationalsång. Första morgonen frågade borgmästaren mig om jag kan vara med honom på ett officiellt möte. Mötet handlade om humanitära frågor kopplat till kvinnor o barn som är utsatta vid födsel och annat som rör ämnet. Där var ministrar, hövdingar, region eller distriktsrepresentanter. Kommunstyrelserepresentanter från distriktet och berörda organisationer som läkare, sos barnbyar och andra. Där fick jag sitta på podiet vilket visar hur viktigt de tycker vår närvaro är. De här frågorna är på riktigt där även om de är jätteviktiga här hemma så känner jag mig lite bortskämd i diskussionerna.
Senare i veckan besökte vi en krigarstam som lång tid tillbaka invandrat från Sydafrika. På väg dit plockade bussen upp en talesperson från stammen och han förklarade hur vi skall bete oss vid mötet med hövdingen. Ingen får tilltala honom utan får prata med talespersonen. Man måste även stå upp när hövdingen äntrar rummet och uttala YO GERE! Som är samma som Hell eller ers kungliga höghet. Vi fick också till oss att hövdingar i Zambia är kungliga enligt konstitutionen och parlamentsbeslut. De är 72 st. och den vi besökte är den tredje mest inflytelserika i landet. Väl där visades palatset upp som var en enplans betongbyggnad likt vilken skola som helst.
Vi visades in i byggnaden och jag blev anvisad en stol på ena sidan näst efter talespersonen närmast hövdingen. Sen skulle det fyllas på i rangordning som brukligt i Zambia. Resten blev anvisade att sitta på en bastmatta på golvet mittemot hövdingstolen. Det var nu allt tog en vändning som ingen kunde förutspå.
Hövdingen kom in och alla sa yo gere varav han sa det samma. Talespersonen pratade om byn o stammen och när han var färdig lämnade jag över ett tyg vi köpt på IKEA som present och Chipata stad lämnade över en egen present. Det här lämnades till talespersonen som gav dessa vidare till hövdingen och hans säkerhetspersonal. Jag fick håll ett tal om att vi var tacksamma över att få besöka hövdingen och att vi är glada över det samarbete vi har. Då frågade talespersonen om hövding ville säga något som för övrigt varit helt tyst innan. Han reser sig då och ber oss vänta och går ut ur byggnaden varav vi väntade en ganska lång tid och alla undrade vad som händer. Till slut kom han in igen och gick fram till mig med en krona som han satte på mitt huvud och började berätta om hur mycket Sverige betytt, och betyder, för Zambia då vi haft bistånd och utbyten där sen lång tid tillbaka. I det ögonblicket förstod jag inte vad som faktiskt hände utan det var fint sagt och inte mer än det. Han förklarade att vi var färdiga och nu talade han direkt till mig som jag inte heller reflekterade över då.
Efteråt fick jag veta att utsetts till hövding och ingår i den kungliga familjen i Zambia. Ni vet vad jag tycker om monarki och vad det står för så jag får ta det med en nypa salt och spika fast fötterna i marken. Det här kan däremot innebära att jag får förpliktelser och ett större inflytande i frågor internt i Zambia.
Stefan Gustafsson (S)
Kommunalråd och kunglig 🙂
Senast uppdaterad: torsdag 1 juni 2017
