INTERVJU: Ralf Lorentzon, 79, en politisk veteran! – Socialdemokraterna Mölndal

INTERVJU: Ralf Lorentzon, 79, en politisk veteran!

Ralf Lorentzon är först ut i en serie av intervjuer som ni kommer att ha möjlighet att läsa här på hemsidan.

När jag möter Ralf Lorentzon för denna intervju så bär han med sig ett kuvert från SVT. När jag frågar honom vad det är i kuvertet så berättar han att det är en TV inspelning av programmet ”Året var 1961” där han medverkar i en intervju och berättar om SSU kongressen där han var med att välja ”Boråsar´n” till SSU ordförande, han syftar naturligtvis på Ingvar Carlsson. Ralf älskar att använda interna smeknamn på mer eller mindre kända personer.

Jag träffar Ralf i Mölndals Stadshus för att låta honom berätta om sin politiska karriär från början till nu. Ralf har varit politiskt aktiv länge. Jag lyckades nog aldrig fånga vad som egentligen startade det politiska intresset, men jag kan ana att hans bakgrund som liten hisingspojk, född i Lundby och uppväxt bland varven i Göteborg är en starkt bidragande orsak till engagemanget.

Ralf stannade inte kvar i Göteborg utan hans livsresa tog honom till Västervik och det är här vi startar hans politiska resa mot Mölndal och mot den kväll, den 16 mars 2018, 79 år gammal ställde sin plats till förfogande till förmån för yngre krafter.

I Västervik så blev Ralf vice ordförande i Arbetarekommunen, han var aktiv och fick snabbt ett rykte om sig att kunna både organisera och debattera. Under tiden i Västervik så blev Ralf kontaktad av Olle Göransson, riksdagsman från Arboga som hade koll på Ralf. Olle hade uppmärksammat en motion till partikongressen som Ralf skrivit som Tage G Pettersson var föredragande för. Olle fick då en idé om att Ralf skulle passa bra som sakkunnig i Försvarsdepartementet. Ralf blev naturligtvis glad över frågan och bestämde sig för att tacka ja om frågan skulle komma i skarpt läge.

Ralf berättar för mig att det var vid den här tiden han levde ensam och att när resonerade med partiet sa han att han står till förfogande och kan snabbt flytta på sig. Han tänkte sälja radhuset och var beredd med kort varsel att flytta till Stockholm.

Tiden gick och av olika omständigheter kom aldrig möjligheten till jobbet på försvarsdepartementet. Statsminister Olof Palme hade utsett en annan försvarsminister och det innebar också en annan politisk sakkunnig.

Men partiet kontaktade Ralf igen och bad honom packa väskan för att åka till Trollhättan och bli partiombudsman där. I början på 80-talet fanns det en stark metallklubb i Trollhättan och det krävdes fler partiombudsmän för att kunna organisera och strukturera partiarbetet i Trollhättan.

Mot Mölndal
Efter några år i Trollhättan så öppnades möjligheten för Ralf att få jobba med bostadsutveckling, en fråga som alltid engagerat honom. Han fick möjlighet att bli informationsombudsman för HSB i O, N, P och R län, med stationering i Göteborg. Han insåg att han inte ville pendla från Trollhättan till Göteborg utan sökte bostad runt om i Göteborg och hamnade i Mölndal, i samma fastighet, men inte i samma lägenhet, där han fortfarande bor i Mölndals Centrum.

Det var dock nära att Ralf hade fortsatt söderut. Kort efter att han börjat på HSB så fick han besked om att en omorganisation av HSB var på gång och han skulle få möjlighet att bli VD för HSB i Halland. Men precis som den gången han blev snuvad på jobbet på Försvarsdepartementet så skedde samma sak igen. HSB:s omorganisation lades på is, denna gången starkt påverkat av Jörgen Andersson från Halmstad som senare skulle bli bostadsminister och inrikesminister.
Jag tror inte detta gjorde så mycket för Ralf för han hade vid den här tiden händerna fulla med att hantera Folkets Hus Mölndals konkurs. Han kastades rakt in i detta när han kom till Mölndal, han fick ta hand om konkursboet på uppdrag av Lars Stålhammar och Sven Olsson som på den tiden var både HSB:are och kommunpolitiker.

Ralf berättar både levande och detaljerat om sitt politiska liv. Almanackan med stöd för minnet och en kopp kaffe!

Man lyckades sälja Folkets Hus till HSB för att rädda huset från konkurs. Det var många långa kvällar med både bra och tråkiga diskussioner minns Ralf. Ralf blir upprörd och ledsen när han tänker tillbaka på den här tiden och hur vi i arbetarrörelsen behandlade flera av kamraterna, inte minst Kaj Johansson som var den som fick klä skott för konkursen trots att det var Kaj som var den som jobbat hårdast för husets överlevnad.

Själva historien hur det gick till när pappren skulle skrivas på och hämtas av HSB:s riksförbund är så nära totalt haveri som man kan komma, men det är över 30 år sen så den kan väl tålas att berätta idag. HSB:s riksförbund hade skickat ner Riksombudsman Valter Martinsson för att signera och hämta hem köpeavtalen till Stockholm. Detta skedde en kväll på Folkets Hus i Mölndal på restaurang Forellen. Ett par dagar efter överlämningen av avtalen så ringer det från Stockholm där man frågar efter avtalen, i Stockholm har man sett röken av dom. Ralf sätts att undersöka det hela. Han ger sig ner till restaurangen och letar, han hittar köpeavtalen och där till hörande papper på bänken i köket på restaurangen och upptäcker samtidigt att spritförrådet är tomt?! Vart Riksombudsman Valter Martinsson tog vägen förtäljer inte historien, men Ralf skrattar gott åt det hela idag.

Politiken i Mölndal tar tag i honom
1988 får Ralf ett samtal från dåvarande ordförande i Socialdemokraterna Mölndal, Melker Strand. Melker vill att Ralf kandiderar till landstinget. Ralf är lite tveksam, men Melker övertalar honom till att ta sista platsen, han blir landstingsledamot. Väl i landstinget så utses Ralf till Bygg- och upphandlingsnämnden, han blir också ledamot av sjukvårdsnämnden. Här startar han politiska karriär i Mölndal.

Han är också vid den här tiden ordförande i Åby-Balltorps socialdemokratiska förening, och fortsätter sen som ordförande när föreningarna organiseras om och det blir Fässbergs Socialdemokratiska förening.

Han står från 1988 som reserv reserv, som han själv uttrycker det, på kommunfullmäktigelistan. Det skulle komma att ta ytterligare sex år innan han väljs in i Kommunstyrelsen och blir kommunalråd. Men redan vid den här tiden så får Ralf frågan av Kenneth Dahlgren, som är ombudsman på byggnads och ordförande i Gatunämnden i Mölndal, om han i framtiden kan tänka sig att bli kommunalråd. Något som Ralf då tackar jag till.

1994 så väljs Ralf in som ordinarie i kommunfullmäktige, ledamot i Kommunstyrelsen och som Kommunalråd. Han får uppdraget att som ordförande ta hand om kommunens personal- och organisationsfrågor. Ett uppdrag som han egentligen inte ville ha. Han ville syssla med stadsutveckling och byggnadsfrågor. Men den posten var upptagen av Mabel Hagman, som redan tidigare lagt beslag på den. Ralf kände sig lite besviken, men var beredd att anta utmaningen.

Han fick 8 pärmar av sin företrädare, Leif Flatow (C), och ett lycka till, det var den tidens introduktion på ett av stadens viktigaste politiska uppdrag.

Ralf framför dörren till sitt första tjänsterum i Mölndals stadshus.

Från och med nu så var Ralf i den politiska hetluften i Mölndal. Han var sekreterare i Arbetarekommunen och del av dess valledning och valberedning. Han satt i partidistriktets styrelse. Han var Kommunalråd med ansvar för personalfrågor, han satt i Polisnämnden och i Arbetsmarknadsnämnden. Det var politik 24 timmar om dygnet för Ralf, och han älskade det.

Minnet av Gunnebo och skolstrejken
När jag frågar Ralf om han har något speciellt minne från den här tiden så berättar han med glädje och många skratt om när han lurade damerna att bära hatt när kungen och drottningen besökte Mölndal för att inviga Gunnebo i slutet på 90-talet.

Vi ska ta det från början. Det började med att Gunnebo slott var illa ute ekonomisk, och det behövdes ett bra tillskott i kassan för att man skulle kunna rusta upp slottet. Då fick Ralf, som satt i Arbetsmarknadsnämnden, reda på att det fanns EU pengar att söka. Sagt och gjort. Och med en delegation bestående av Thor Mattisson (M), Karl-Gunnar Nordanstad, kultur- och Fritidschef, och ordförande Maj Keidser (S), så uppvaktade man länsarbetsdirektören med önskemålet om att få restaurera Gunnebo med EU pengar.

Det var många som trodde att detta inte skulle vara möjligt, det fanns många som såg svartsyner och var övertygade om att loppet för Gunnebo var kört. Men det löste sig, säger Ralf. Med både tur och skicklighet. Vi fick närmare 40 miljoner och kunde starta restaureringen av Gunnebo, byggande av manegen, Det var startskottet till det Gunnebo vi har idag.

Efter några år kom så nyinvigningen då kungen och drottningen skulle inviga det ”nya” Gunnebo. Ralf var ju mitt i smeten och fick hjälpa till att organisera besöket. Han ringde riksheraldikern och fick tillstånd att använda det kungliga sigillet, men när han skulle lösa transport med häst och vagn från slottet till manegen blev det stopp. SÄPO meddelade Ralf att endast vagn med trekretsbroms samt hästar från hovstallet var tillåtna, så det fick han ge upp. Det blev en promenad för kungligheterna istället.

När kungen och drottningen, inför invigningen, skulle träffas i Mölndals stadshus för att hälsa på kommunledning och den politiska ledningen lät Ralf meddela alla damer att dom måste bära hatt, och dessutom i storlek efter rang. Det där skämtet avslöjades så småningom av Marion Carlsson, men det var flera som redan börjat leta efter huvudbonad till kungabesöket. Ralf skrattar så det mullrar i stadshushallen från den lilla bur vi sitter i och pratar när han berättar om det.

Ralf är nöjd med sin politiska karriär. Många fantastiska minnen och en hel del svåra beslut!

Sen blir han allvarlig igen och berättar att det kanske starkaste tydliga politiska minnet är från tiden när han var ordförande i personal- och organisationsutskottet, eller ”Persan” som Ralf hellre kallar det, och det var skolstrejk. Det var nästan operativ verksamhet för dom som var politiker då, det var dessutom en stark infekterad diskussion med dom fackliga organisationerna. Meningen var att politiker skulle öppna skolorna för att se till att skolplikten kunde upprätthållas. Det var turbulent, mycket skriverier, mycket media, upprörda känslor, Ralf trivdes som fisken i vattnet.

Man lyckades rida ut stormen, det blev till slut ett normalläge utan att det kostat allt för mycket. Ralf vill framhålla sin parhäst och kollega i utskottet, moderaten Bengt Möndell. Utan honom och vårt goda samarbete hade det aldrig slutat på det sättet, säger Ralf.

Ur askan i elden
Efter alla år i hetluften tänkte Ralf att ta det lite lugnare. Han ville också släppa fram yngre förmågor. 2002 slutade han som kommunalråd och blev istället ordförande för Vård- och Omsorgsnämnden. Det var lite ur askan in i elden för Ralf – igen!

Nu startade en tid med diskussioner om ständiga besparingar och om att rädda verksamheter undan nedläggning. Underskottet pekade mot 45 miljoner när Ralf blev ordförande. Men med rutin, erfarenhet och gott stöd av den fackliga organisationen Kommunal och Vänsterpartiet lyckades man ändå fortsätta att hålla en bra verksamhet vid liv utan större nedläggningar, menar Ralf.

 När Ralf sen lämnade Vård- och omsorg ägnade han en stor del av sin tid åt uppdrag i kommunala eller regionala bolagsstyrelser. Han har suttit i Mölndal Energi AB, Mölndal Energi Nät AB; Mölndals Parkeringsbolag AB, Mölndalsbostäder AB och det regionala bolaget GREFAB.

Han slutade i Kommunstyrelsen 2014 och har sedan dess suttit kvar i kommunfullmäktige, samt i några bolag. Han är idag också engagerad i S veteranerna i det nya partidistriktet Göteborgsområdet.

Om att sluta!
Hur kom det då sig att han ställde sig upp på årsmötet den 16 mars och meddelade att han inte tänker kandidera, detta trots att valberedningen hade föreslagit honom till en ordinarie plats?

Han berättar att han och Inga-Britt pratat så mycket om när det skulle vara läge att lämna, dels med tanke på vad man har framför sig, men också med tanken på historien.

Jag frågar vad han menar med historien?

Han berättar att det flera gånger under hans tid som kommunalråd pågått interna diskussioner om när det är dags för den eller den att lämna för att generationsbyte ska göras. Inte en enda gång har det fungerat när vi planerat det, säger han.

Det fungerar nog bara när man gör det, direkt där och då, och därför så blev det så nu. Jag är 79 år, jag har haft så mycket roligt och fått vara med om så mycket i mitt politiska liv. Jag känner mig tacksam och jag känner att nu är det dags att någon annan får den möjligheten jag hade.

Jag blev glad när årsmötet utsåg Jakob till att ersätta mig på listan. Jag hoppas att han får en lång och rolig politisk karriär, precis som jag har haft.

Innan vi avslutar intervjun så går vi upp i Mölndals stadshus för att ta en bild utanför det kommunalrådsrum där det en gång började. Vi hinner inte ta en bild innan Ralf har börjat prata med tjänstemän och börjat berätta gamla minnen om när man avskedade Stadsarkitekten, och det var tomt i huset som en norrländsk avfolkningsby och…

Ralf ser nöjd ut när vi lämnar stadshuset, jag tar några bilder av honom utanför entrén och skylten med stadsvapnet. Sen går vi tillsammans mot parkeringen, där skiljs vi åt. Han tackar, lyfter på kepsen. jag sätter mig i bilen och ser honom promenera hemåt.

Plötsligt vänder han sig om och kommer tillbaka, jag öppnar bildörren. Då säger han, jag är ju ordförande i bostadsrättsföreningen nu också. Där finns det en hel del att göra, säger han. Han berättar om några av dom utmaningarna han står inför. 

För Ralf tar det aldrig slut, det finns alltid något nytt att sätta tänderna i. Ett politiskt fullblod tänker jag när jag ser honom gå för andra gången!

av Patrik Karlsson. 

Ps. Ralf har läst intervjun och godkänt publicering. Ds.

facebook Twitter Email